Ten little soldiers screaming in my soul
Det är svårt att förklara känslan av ett bortdomnat och orosfyllt hjärta, blandat med en stress som känns i hela kroppen. Jag önskar att jag bara kunde tagga ner, låta saker och ting ha sin gång och sluta lägga energi på vissa människor. Varför ska det då vara så jävla svårt?! Varför inte bara göra det som är bäst för en själv?
Så jag är ledsen om jag beter mig konstigt, maler om samma saker gång på gång, har humörsvängningar som en jävel. Men just nu är jag i all jävla obalans jag nånsin varit och jag blir fan rädd för mig själv. För hur mycket jag än kämpar så kommer jag inte riktigt upp just nu och när jag tror att jag är påväg uppåt så faller jag igen.
Vad fan? Det är inte jag att vara så.
Människor säger att dom finns där. Det är enkla ord att säga. Men jag vet precis vilka som finns där när det verkligen gäller och det är ni som håller mig flytande. Ni är alldeles underbara <3
Ångest.
du vet att jag finns.Älskar dig så mycket.Puss mam
Jag finns oxå.. Alltid!! Men ibland känner man sig lite i vägen, kanske har du inte plats & ork för annat än dina tankar, dina närmaste vänner.. Jag vill inte ta energi utan ge.. Vill stötta, men når inte alltid ända fram..
Jag är glad att du har nån enstaka du verkligen kan öppna dig för, det är bra för du behöver få ut skiten..
Kommer om du vill, när du vill på dygnets alla timmar no matter what.. <3
Älskar dig!! PUSS!!
Det bästa när man mår dåligt är att bara mala samma saker fram och tillbaka hela tiden, och det bästa med bra vänner, är att dom orkar lyssna.
Allt kommer att bli bra Sötnos! Vi finns här allihoppa. Kram
vet inte vad som har hänt, men hoppas det löser sig snart :)
måste bara säga att dina tatueringar är fantastiska, har inte sett dom tidigare! och din blonda frisyr är grym! har bara sett dig röthårig förr...
solen skiner och här kommer en glädjekram
rödhårig* ska det stå såklart......./marie igen