Dessan

Jag känner att jag nånstans måste förklara mig. Förklara varför jag mår dåligt. Varför jag beter mig som jag gör just nu. Eller förklara kan bli svårt för jag kan inte förklara något som jag knappt själv förstår.
Det är svårt att förklara känslan av ett bortdomnat och orosfyllt hjärta, blandat med en stress som känns i hela kroppen. Jag önskar att jag bara kunde tagga ner, låta saker och ting ha sin gång och sluta lägga energi på vissa människor. Varför ska det då vara så jävla svårt?! Varför inte bara göra det som är bäst för en själv?
Så jag är ledsen om jag beter mig konstigt, maler om samma saker gång på gång, har humörsvängningar som en jävel. Men just nu är jag i all jävla obalans jag nånsin varit och jag blir fan rädd för mig själv. För hur mycket jag än kämpar så kommer jag inte riktigt upp just nu och när jag tror att jag är påväg uppåt så faller jag igen.
Vad fan? Det är inte jag att vara så.

Människor säger att dom finns där. Det är enkla ord att säga. Men jag vet precis vilka som finns där när det verkligen gäller och det är ni som håller mig flytande. Ni är alldeles underbara <3

Ångest.