'I ditt stora hjärta börjar slagen bli små, och du rör min kind så jag förstår. Att det bara är timmar tills du går. Fem steg bakåt, två steg fram, på lite håll liknar det dans, och i drömmen håller du min hand'
Det är svårt när hjärnan säger en sak, hjärtat en annan. Hela tiden finns där "tänk om..."
Förut har jag haft sjukt svårt att gråta inför vänner. Jag har liksom inte tillåtit mig att göra det. Igår kunde jag släppa på det. Tack finaste underbaraste ni för att ni står vid min sida, i vått och torrt. Jag skulle ge er mitt liv.
Älskar er och viker inte en tum från er sida <3
Har du den där känslan? Vilken menar du? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann.
Fan vad ont det gör. Allt fanns där, svart på vitt, jag såg, jag förstod. Men jag ville inte inse det och förstå.
Fan också. Fanfanfan. Så jävla naivt.
Som en bok man bara skriver när man har slösat varje ord
Första semesterdagen till ända.
Heldagshäng med sis&Nelia <3
Fika med Keith&Jossan
Kvälls/nattmys med Ellisen
De två första bilderna är tagna å tjyvade av sis (som vanligt)...
Du gör det mycket svårare än vad det egentligen är.
Början på 2 veckors semester.
Fucking lovely.
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Kommer alltid finnas vid din sida,
moster hjärta!
Foto: Syrran
Varje gång du möter min blick
Att kunna lita på någon igen känns sjukt skrämmande men samtidigt spännande på nåt sätt. Svårt å beskriva känslan men det känns bra.
Gårkvällen spenderades hos Andreas&Camilla med kollektivet. Say no more. Fan vad glad jag är för er! :)
Kvällen avslutades ganska otippat i Västerås över ett par glas på mysigaste uteserveringarna. Eskilstuna har ingenting att komma med i jämförelse. Jisses! Riktigt mysig kväll :)
Vad kan jag säga. Jag känner mig glad. Låt den här känslan bestå, jag skulle lätt kunna leva med den ;)
"Varje gång du möter min blick blir min värld en aning större"
Snälla gråt när ingen ser
Det är svårt att urskilja allt som försiggår för tillfället. I ena stunden känns allt så jävla bra för att i nästa stund analyseras (läs: överanalyseras). Men tro mig. Det finns underlag för det. Skitsamma.
Jag önskar bara att någonting för en gångs skull skulle kunna vara enkelt.
Nåväl.
"Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser"
Jag skulle ge dig mitt liv
Saknar kollektivet. Förstod att det skulle kännas jobbigt. Men såhär?
Sis&Nelia var i alla fall här å åt frukost med mig igår innan jag begav mig till jobbet <3 Å idag kom dom å myste med mig på jobbet en stund <3
På lördag ska sis&Pontus på bröllop så då blir det lite av en Nelia-moster-dag <3
Those days...
<3<3<3