Tillägnat min älskade syster
Åh vet inte vart jag ska börja. Det är så svårt att uttrycka sig i ord när man har så mycket man vill säga.
Allt det här med Andreas hade jag absolut inte klarat och tagit lika bra om det inte hade varit för min syster! Du fanns där när jag var ledsen, upprörd och helt förstörd. Dina ord, din närhet och din omtanke gjorde att jag fortare kunde se framåt. Du lät mig älta saker och ting gång på gång då jag inte visste var jag skulle ta vägen. Du lyssnade och du stöttade mig till 200 %. Du lät mig vara ledsen men försökte ändå hålla humöret uppe. Utan dig hade jag nog gått under. Men det tillät du inte. Du fick mig att se framåt och att livet går vidare.
Även Pontus, självklart! Utan dig hade jag heller inte klarat det! Även du fanns där och uppmuntrade mig och fick mig att se framåt. Bara en sån sak att ni fick mig att äta. Ni lagade mat och fick mig att fatta att mat är viktigt även när man mår dåligt - annars mår man bara sämre.
Jag är så otroligt lycklig att veta att jag har er i mitt liv och jag är otroligt glad att jag har turen att få vara er så nära!
Tack för att ni finns där för mig! Ni ska veta att jag även finns där för er!
Jag älskar er!
Nu vet jag att livet går vidare och idag är jag i ett lyckorus mest hela tiden!
/Dessan
Tatueringen är klar! :)
Detta är ett tecken på att Andreas är glömd och visar på att jag har blivit starkare som människa och som en symbol för en ny start på ett nytt liv.
En fräschare bild kommer upp om några dagar då den ser lite bättre ut :) Dvs utan rodnaden haha
/Dessan
Snart dags för tattoon :)
Sen ska vi gå till Blue Lotus och jag ska äntligen få min tattoo :)
Fortfarande inte nervös...
______________________________________________________________________________________________
Eller vad kallas det när tusentals fjärilar cirkulerar runt i magen och man inte kan sitta still?
Skräckblandad förtjusning
Igår efter att jag slutade jobba och var på väg ut till bussen, via en sväng på Gina Tricot, träffade jag på Semiar :)
Gullig som hon är skjutsade hon mig hem. Väl hemma blev det en snabbstädning och packade in Tindra i buren vilket hon inte blev speciellt förtjust i. Sedan åkte sis, Ponte, Tindra och jag hem till mamma och pappa för en myskväll med Melodifestivalen. Och vin till det såklart ;) Haha!
Idag var det visning av huset igen så vi var tvungna att vara ute ur huset innan 12.00 allihop. Ponte, Sis och Tindra packade ihop sig och åkte hem till Eskilstuna. Mamma, pappa, Amber och jag packade in oss och åkte till Västerås på bo- och hälsomässa. Efter mässan blev det en blixtvisit på IKEA och då menar jag BLIXTVISIT, haha! På 10-15 minuter hade jag packat på mig allt jag skulle ha: Gardiner, gardinstång med tillbehör, korg och en vik/skärmvägg. Fick skärmväggen av mamma och pappa, tack så mycket! :) Vad jag ska med den till? Förhindra Tindra att gå in i min garderob och kissa. Så enkelt var det med det!
Väl hemma strök jag gardinerna, och med Pontus hjälp fick vi upp "krokarna" och gardinerna kunde sättas upp på väggen. Fint! :)
Imorgon är det dags att plågas! Nej men jag är inte nervös...
Inte alls
/Dessan
Kär på nytt - i livet
Erika, det du sa värmde! "Du verkar så glad och det beundrar jag dig för"
TACK SOM FAN! Lycka är vad jag känner!
/Dessan
Nytt hem
/Dessan
Grejen med att misshandla kroppen?
Mamma, jag lovar att jag ska sluta misshandla min kropp från och med nu! Just nu är jag så hungrig så jag skulle kunna äta vad som helst.
När jag jobbade på Åhléns City förra veckan fattar jag knappt hur jag klarade mig. På en dag åt jag två päron.
Två päron?! Jag jobbade mellan 9,30 - 20,00 och åt två päron? Stört!
På kvällarna när jag kom hem vid 22,30 hade Pontus och Mia lagat mat till mig alla dagarna! Hur gulligt som helst! Men då var jag så trött att tröttheten tog över hungern och jag gick och la mig istället. Men nu ska jag bli klok även med maten.
Nej, nu blir det räksallad :)
/Dessan
Tatueringdags at monday!
Det kommer bli så fint!
Är du ledig måndag 13.30 bokar jag upp dig att följa med :)
Tommy, vill du med? Tänkte du kanske vill nån se plågas innan dig ;) haha!
/Dessan
Filminspelning
Det ringde just en elev på Makeupstudion och frågade om jag hade möjlighet att hjälpa till på lördag på filminspelningen. Hon som spelade Tjorven i Saltkråkan ska vara med (Jag tror det var ho iaf), sen nån från Pistvakt och sen var det någon mer halvkändis. Men! I mitt nya liv försöker jag se allt positivt så med anda ord kanske det händer något spännande på lördag!
/Dess
Peace & Love
Kär i livet ?
Mitt i ett lyckorus!
Herregud! Vad är det med mig? Jag känner mig helt rusig och lycklig! Jag känner mig glad, galet glad! Hela kroppen känns som i ett lyckorus! Jag vill göra allt - gärna nu på en gång! Jag känner mig så exalterad att hela kroppen känns nervös men nyfiken. Livet - here I am!
Mamma och pappa bjöd mig och grannarna (syster och Pontus) på Acropolis ikväll. Jättemysigt och jättegod mat! Mitt i mitt lyckorus mitt i en klunk vatten liksom hände det något. Jag fick varken upp eller ner det och det lät som jag frustade utan slut. Samtidigt som frustande pågick bubblade verkligen lyckoruset över och övergick samtidigt till skrattattack. Jag skrattade så att tårarna rann och när jag äntligen trodde det gick över satt resten av sällskapet och skrattade högt dom med, så vad händer? Tårarna sprutar ändå mer, haha! Underbart!
Tack för det!
Är ledig nu två dagar - som det ser ut nu i alla fall så har du inget bättre för dig tycker jag absolut att du ska besöka mig på frukost/lunch/middag/fika så kan vi skratta tillsammans.
Mitt i ett lyckorus!
Jag tror på att ett gott skratt förlänger livet (?)
Dock blir man glad och hela ansiktet spricker upp i ett leende när man träffar på trevlig familjemedlem i en gång! Lite käftsläng och leenden och plötsligt går energinivån upp ett par hack. På rasterna är energinivån galet skön då familjen trycker ihop sig vid ett bord tätt intill varandra eftersom det är ett par stycken, haha! Dock är inte humorn på lika hög nivå, haha!
Efter jobbet åkte syster och jag till Tuna Park för att köpa sele och koppel till Tindra. Det var det enda vi skulle göra bestämde vi i bilen men som de flesta vet brukar de planerna ändras när det handlar om systrarna Nygren :) Kikade runt relativt snabbt och träffade på Anna :) På hemvägen blev det en sväng in på Drive-in på Max, sen hem och äta.
Efter maten satte syster på Tindra selen och kopplet och så tog vi med oss henne ut. Hon verkade mest upprörd över att det var så lerigt, haha! Hon tyckte nog det var lite läskigt men det ska nog gå bra!
/Dessan
Denna händelse fick mig att förstå att livet snabbt kan ta en katastrofal vändning...
Just som jag står vid Lorealmontern så ser jag något i ögonvrån. Vad det var hann jag inte fundera över förrän jag - och resten av varuhuset tystnade och stelnade till av ett brak. Alla stannade upp och det spred sig en isande tystnad. Innan man riktigt hann reflektera över vad som hände kom väktarna rusande från alla håll och kanter och sprang ner i rulltrappan till Hemköp. Jag tittade ner och såg en tjej som stapplade fram bakom berget av varukorgar och som sedan segnade ner precis framför rulltrappan. Sedan blev det tjockt med människor och jag förflyttade mig bakåt ganska snabbt. Någon sa att det var en massa blod men den stora frågan var: "Vad var det som hände?" Det visade sig att tjejen hade suttit på räcket på en av rulltrapporna, räcket hade gett vika och hon föll rakt ner i Hemköp. Sex meter föll hon. Sex jävla meter. Hur hade det gått om inte korgarna hade stått där de stått och dämpat fallet och hon istället hade landat på stengolvet. Hade hon överlevt då? Samtidigt läste jag i tidningen idag att det var en man som hade fallit 2,5 meter och dött. Den här tjejen föll 6 meter...
Dina ord har för alltid sårat mig
Har försökt uppdatera bloggen i flera dagar nu, men utan resultat. Har inte riktigt hittat de rätta orden. Mest för att jag känner mig förvirrad över allt som varit och allt som komma skall. Nu är det dock konstant jobb som gäller i typ två veckor framöver. Då kanske jag slipper tänka så jävligt.
Dina ord har för alltid sårat mig.
Jag - en naiv jävla idiot!
Jag trodde inte att jag kunde bli mer sårad än vad jag redan är!? Tro mig, nu gör det hundra gånger ondare. Jag är alldeles tom inuti. Chockad. Kan inte andas. Vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner mig... jag vet inte. Kroppen skakar och andas är svårt.
Jag trodde att jag betydde något? Men jag är inget annat än en tragisk jävla människa!
Ångest och smärta - välkomna tillbaka!
Slutet på en era är en början på en ny
Andreas hörde av sig idag. Frågade hur jag mår och hur jag har det. Orden kom av sig själv, fastän jag inte hann känna efter: "Det är bra". Det känns som om det var ett tag sedan jag kunde säga det. Det var skönt att kunna föra en vanlig kompis-kommunikation med honom utan att känna smärta och ångest. I slutet flödade orden fritt för plötsligt kände jag mig stark att bekänna mina känslor.
En tid har jag känt att vi levt tillsammans i ett förhållande mest bestående av känslor som vänner. Inte som älskande. Vi har liksom levt i något tryggt och bekvämt. Jag sa att jag fortfarande älskar honom - men som vän. Jag skulle känna en stor förlust att förlora honom helt och fullt.
Det känns som om ett litet hål i hjärtat har fyllts. Samtidigt har det hackats ett nytt under dagen. Vänner som jag trodde var mina vänner verkar jag inte betyda mycket för.
Klagovisa? Kalla det så om du vill men detta är jag - fast i ord.
Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Jag trodde att det var din kärlek jag behövde. Din och ingen annans. Kanske var det så? Kanske jag hade fel?
Det finns så många minnen skapade av dig och mig. Jag vet fan inte hur eller vad jag känner. Vissa dagar känner jag mig faktiskt jäkligt glad och vissa dagar mår jag sämre. Jobben tar min mesta tid just nu där det inte finns någon tid att tänka och fundera. Just ikväll är en sådan kväll som hela kroppen är fylld av ångest. Jag kämpar verkligen för att vara stark. Till ytan tror jag klarar det relativt bra men det är inombords jag är svag. Det är orden som gör mest ont. Ärligheten. Din ärlighet. Dina ord.
"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå men det kan va svårt att tro när man inte ser den, och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen men det hjälper sällan dem som har blitt våta. För när vännerna försvinner eller kärleken tar slut ser man allt med lite andra ögon. Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar och lögner. Allting kan gå i tu men mitt hjärta kan gå i tusen bitar.
"Jag har levt mitt liv genom dig"
Spenderade dagen med världens bästa mamma i Västerås. Jag frågade henne igår, då jag fick reda på att jag fick en ledig dag, om vi inte kunde åka till Västerås eftersom jag vill få ordning i lägenheten, alla rum. Först var vi en sväng på Nisses där jag köpte den sista och tredje tavlan så nu är mina fina tavlor förenade allihop :)
Sedan åkte vi till IKEA där jag hittade allt jag behövde ha, dvs tv-bänk med massa fack som jag köpte en massa korgar till :), kuddar och kuddfodral till hallen, stor växt till sovrummet och lite annat smått och gott. Därefter begav vi oss till Rusta där jag hittade kanonfina gardiner till sovrummet :) Även en kaffebryggare inhandlades och ytterligare två tavlor. Snälla mamma köpte gardinerna och kaffebryggaren, tack mamsen :)
Sista stoppet gjordes på Willys för att inhandla lite nödvändigheter.
Nu börjar det känns som mitt och Tindras hem och inte ja... "vårt hem". Santidigt vet jag inte hur jag egentligen känner och hanterar hela situationen i stort. Det har nästan gått tre veckor. Tre veckor... Det känns inte riktigt som om jag har hunnit bearbeta det hela samtidigt och samtidigt som hjärtat ibland känns som om det ska gå sönder av ångest och rädsla över det nya tror jag ändå någonstans att jag mår bra. Tankarna på oss finns där. Det är svårt att skjuta 6 år av sitt liv åt sidan, kliva förbi och börja ett nytt liv. Jag har i 6 år levt mitt liv genom honom. Jag har byggt upp en identitet genom och tillsammans med honom. Nu får jag stå på egna ben och det är klart att jag klarar det men omställningen är svår. Jag har förlorat en av de som stod mig närmast. Kommer vi att kunna vara vänner för jag kan inte riktigt släppa taget. Vänner är väl bra? Eller är det kanske vad jag borde göra, släppa taget?
Samtidigt känns det som om det bara är jag som är i behov att ändå ha något band emellan oss. Fan
Många läsare
Lämna gärna någon kommentar så att jag vet vilka ni är :) (Jag kan säkert klassas som en av de mest nyfikna i världen) ; )
/Dessan
Dagar av jobb, tankar, skratt och tårar
Onsdag och torsdag jobbade jag på Kicks nere på stan. Lagom segt. Det var inte alls så mycket folk och från och till kom tankar och funderingar och trängde sig på. Jag försöker skjuta alla tankar åt sidan på jobbet åtminstone men de finns där ändå.
Andreas har flyttat och grejerna hans är väck. Det är nu som det verkligen känns som om att jag kan gå ett steg vidare, att jag nu måste börja bygga upp ett nytt liv. Min jobbarkompis Emma sa en grymt bra grej idag. Hon menade att i ett förhållande lever man liksom genom varandra. Där träffade hon mitt i prick. För det är så det känns. Det känns som om att jag har förlorat en del av mig och det är just det tomrummet som jag måste kämpa för att fylla. Känslan av övergivenhet.
Fredag, lördag och söndag har jag jobbat på Åhléns city i Stockholm för Nivea. De har gjort en storsatsning men en massa reklam överallt och ingenstans och på de stora Åhléns, alltså i Stockholm, Malmö och Göteborg är det alltså en stor kampanj och evenemang. Känns jäkligt kul att få t så vara del av det!
Imorgon ska jag egentligen på en kurs i Stockholm för Loreal men jag känner mig helt slut så jag har bestämt mig för att vara hemma och ordna med saker och ting. Fixa och inreda här hemma, städa och tvätta.
Det blir dock en sväng till IKEA med Jenny. Det ingår i "fixa och inreda". Jag behöver en hel del så att säga.
Resten av veckan är det jobb igen. Tisdag till och med torsdag kommer jag att jobba på Åhléns City och fredag och lördag kommer jag att vara på Kicks nere på stan här i Eskilstuna igen.
/Dessan