Dessan

Försökte komma in på bloggen igår för att uppdatera men det var omöjligt de 10 gånger jag försökte, haha!


Ska strax ta bussen ner på stan för att änu en dag jobba på Kicks. Igår var det sjukt lite folk att jag i stort sett skulle kunna räkna dem alla på mina fingrar (och tår).

Och där har tre minuter gått

/Dessan

Idag är det en vecka sedan "nedslaget"
Veckan har inte känts riktigt verklig samtidigt som jag har fått smaka på en av livets baksidor. Tårar har bytt av varandra och förtvivlan och ångesten har gått om varandra hela tiden. Ärligt talat vet jag inte hur jag mår just nu. Jag har inte riktigt vågat känna efter. Sanningen är nog att jag nog inte vill känna efter på ett bra tag. Jag vill nog mest bara vara. Men verkligheten brukar se annorlunda ut så det är nog lika bra att ta tag i känslosvallet genast. Men det gör ont. Som fan.

Helgen har ändå trots allt flytit på avsevärt bra. Jobbade för Loreal på Kicks på Tuna Park fredag och lördag. Jag demade deras nya krämer "Derma Genesis". Givetvis  Det visade sig dock vara svårt att sälja in dem hos folk. De flesta var ute efter make-up. Så jag gjorde ett jäkligt bra jobb på makeupen istället: 20 000 + på två dagar.
Efter jobbet kom mamma och pappa och hämtade mig, vi åkte till lägenheten för att hämta Tindra och sen hem till Hälleforsnäs. Här slipper man tänka så mycket och bli påmind om det som varit så fort man ser sig omkring. Dock finns även här en massa minnen men här är det ändå enklare att  handskas med det hela.
Idag vaknade jag relativt tidigt: 9.20. Låg dock kvar i sängen till säkert halv tolv.

Pappa skulle in till Eskilstuna och köpa mer tapeter så jag åkte med till lägenheten och fixade en massa. Gjorde en total-makeover i hallen. Tömde den på allt och släpade ner allt i källarförrådet för att sedan ställa dit och sätta upp andra saker. Blev faktiskt jättefint! :) Dock är det inte riktigt klart än.
Packade en massa av Andreas saker också. Känner att jag måste få bort dem för att orka.

Sedan kom Maria och Jennie och hämtade upp mig och vi åkte till Emma och Tommy för fika och massa prat. Tack för idag vänner!

Trots denna smärta, denna ångest och denna förnedring som jag känner så finns det människor som står vid min sida och stöttar mig. Jag har nog aldrig riktigt förstått att de har funnits där hela tiden.

Mia och Pontus som stöttar mig genom att vara här nere hos mig så mycket de kan så att jag inte behöver vara ensam och kan prata. De förgyller bara genom att vara här hos mig, tack! :)

Mamma och pappa! Tack för att ni finns! Vad skulle jag göra utan er?! Igår mådde jag så fruktansvärt dåligt och bara grät och grät så jag ringde mamma och frågade om hon kunde hämta mig, för henne var det självklart. Det kändes så skönt att få gråta ut i mammas famn och sen få komma hem till pappa, Amber, Maja. Så skönt.
Mamma och pappa jobbade så jag var hemma i huset själv, men det gjorde ingenting att jag var ensam där. Eller ensam och ensam. När jag grät hade jag Amber där som "klappade" på mig med tassen och bufflade med huvudet på mig för att trösta. Sedan hade jag ju även Tindra och Maja att hålla reda på så att inte Maja flög på den lilla. Dock låg hon bara och morrade åt henne så det var ingen större fara.
Mamma körde sen hem mig ikväll. Först stannade vi en sväng på Hemtex på Tuna Park för att handla nya täcken till oss båda och kuddar till mig. Sedan åkte vi hem till lägenheten vilket kändes jävligt jobbigt. Men mamma stannade en stund och hjälpte mig med disken som stått några dagar nu eftersom jag inte orkat ta tag i den och hjälpte mig att plocka undan en massa.
 Vill verkligen inte vara här! Jag vill hem till Hälleforsnäs igen så att jag bara kan få vara. Dock blir inte det förrän på lördag eftermiddag eftersom jag jobbar imorgon och på lördag.
Alla vänner som verkligen visar att ni bryr er: Tack! Alla ord som gått rakt in i hjärtat. Det är ovärderligt att ha vänner som er! Förlåt om jag inte svarar på era sms eller bloggkommentarer, men jag har inte riktigt orkat det. Era ord får mig att gråta :)


Det jobbiga är att även Tindra verkar må dåligt. Det syns inte genom att bara titta på henne men hon har börjat kissa inne vilket hon aldrig har gjort förut. Mår så jäkla dåligt av att veta att även hon mår dåligt.


Tack alla!

/Dessan

Hur kan det göra så ont? Som en kniv i hjärtat, magknip och förtvivlad.
Hur får man stopp på ett flöde av tårar? Tårar av förtvivlan. Tårar av rädsla. Tårar av svek. Allt känns så fel.
Det känns som om att hjärtat håller på att gå sönder.

Hur överlever man?

Men jag kommer ihåg alla dagar med dig.





Det är över nu...

                                ...Dig och mig



                                                                  

Vilken dag!

Dagen började 11.30, jag vet: Värdelöst! Myste med älsklingen som är hemma och sjukskriven nu fram till den 3 februari pga operationen. Åt "frukost" och plockade undan kläderna som jag hade prytt hela lägenheten med igår på skåpluckor och gardinstänger. Varför? Därför att jag hade tvättid igår men då det tar 2 timmar för tvättmaskinen och sen 2 timmar för torktumlaren (att hänga tvätten för torkning tar typ ett dygn att få det torrt). Så sista tvätten fick hängas i lägenheten då tvättstugan var uppbokad idag.

13.15 fick jag ett sms från Manpower där det stod att H&M behövde hjälp på liggande imorgon och på fredag och de som var intresserade skulle höra av sig till kontoret. Vilket jag gjorde så det blir att jobba imorgon och på fredag :) YES! Jag slipper Berendsen!!!


14.15. Alltså exakt en timme efter det första beskedet fick jag sms av Elin där hon berättade att hon klarat körkortet! Grattis gumman! Hon meddelade även att hon kom in på lärarlinjen här i Eskilstuna! Grattis återigen!

15.30 begav jag mig, med fullpackad makeupväska på axeln, till Coop för att hämta ut ett paket från GE Demo med en massa testkrämer från Loreal som jag ska ha med mig till Kicks på Tuna Park nästa helg :)  Sedan fick jag även med gåvorna som jag ska dela ut om man handlar, dock kan jag inte avslöja dem än ;)
Med paketet under armen begav jag mig sedan till Eskilstunas fotoklubb där jag genom modellbilder blev kontaktade av en kille som skulle modella lite för en fotograf på fotoklubben. Temat var Rock star. Det blev en väldigt naturlig makeup: bas, shading, fransmarkering och franssvärta. Han ville inte ha så mycket smink och vi sa att vi skulle börja så :) Blev nöjd med resultatet :) Tyvärr skulle fotoklubbens styrelse ha möte där så det fanns ingen tid att lägga på mer smink. Men som sagt det blev bra ändå :)

När jag kom hem såg jag att Gunita från GE Demo hade ringt så jag ringde upp henne och efter 32 minuter hade vi bokat upp mig på grymt mycket jobb fram till den 29 mars :) PERFEKT!  Fullbokad
Fick en massa jobb här i Eskilstuna på Kicks på stan och Kicks på Tuna Park samt Åhléns. Fick även jobb i bl a Stockholm city, Örebro, Enköping, Västerås, Katrineholm.
Hon bad mig även att ringa Åhlens city imorgon för att boka in mig på en kassakurs. KANON! Kassavana att lägga till i meritlistan!
Dessutom, efter den 29 mars, kommer GE Demo förmodligen att kunna erbjuda mig två dagar i veckan i 3 månader på Kicks på stan här i Eskilstuna!



Hur många bra besked kan man ta emot på en dag utan att spricka av lycka?


/Dessan

Är så grymt sugen på en tatuering nu! Dock har jag ännu inte hittat eller ens kommit på vad jag vill ha. Har kollat runt en hel del men hittar som sagt ingenting som jag vill ha. Med tanke på att den kommer att vara väldigt synlig typ jämt vill jag ha någon som ja verkligen verkligen tycker om och kan stå för. Jag vill ha någon som betyder något.
Det blir nog till att ta sig till tatueringsstudion och hämta inspiriation där :) Jag kanske ska börja med att fylla i den jag redan har.
Är det någon som vet någon bra sida med inspiration?

Senast jag skrev ett inlägg här, för några dagar sedan, sket det sig och allt försvann. Det kanske var lika bra.

Nu när H&M lagret är över för den här säsongen börjas det tänkas igen. Jag har jobbet för GE Demo men det är endast på helgerna, det kan vara någon vardag ibland. Oftast fredag och lördag.

Jul och nyår är nu förbi. Känns ganska skönt samtidigt som det känns lite sorgligt. Har hunnit träffa många av vännerna under tiden. Det är märkligt. En del av dem känns det inte som om att jag inte känner längre. Jag vet inte vad jag ska säga eller riktigt hur jag ska bete mig för att det ska bli rätt. Jag vill vara mig. Den jag är idag men det känns svårt. För jag vet verkligen inte vem jag är. Det låter så löjligt "jag vet inte vem jag är". Men jag har inte riktigt hunnit rannsaka mig själv men när jag väl tar mig tid blir jag bara nedstämd. Jag är så otroligt splittrad för tillfället så det är helt sjukt!  Jag vill så gärna prata med någon. Det känns som om jag inte vet med vem. Det hela känns tabubelagt att prata om och det är när orden sagts som verkligheten kommer i ett nafs. Men  Jag har ju knappt kontakt med någon längre så jag knappast bara ringa någon. Dessutom vet jag inte hur jag skulle forma orden, hur jag skulle uttrycka mig. Så jag gör som jag gjort den senaste tiden - skiter i det helt enkelt! Det brukar vara det enklaste.

Just nu är jag så jävla trött på återkommande yrsel, illamående, knän som krånglar, oroligheten över Andreas kommande operation och tiden därefter, tiden därefter... Det märkliga är att det är det som känns som mest jobbigt. Tiden därefter.

Jag vill kunna se framåt. Jag vill kunna planera in resor och sådana saker som verkligen får mig att leva upp. Men det finns inte just nu. Allt är så osäkert. Så ostabilt.

Skit samma...

...Med Julien och Åsa! Underbart!
Så grymt bra!

Sedan blev det mat på Beirut Seller.

KANONKVÄLL!