Att våga va ärlig utan att såra någon annan
Too much for my head
Den här veckan har allt gått i ett. Det har varit budgivning. Kontraktskrivning (!!!?). Jobb. Sista planering&finslipning inför bröllopet. Jag behöver en dag att bara sitta ned och pusta och hinna tänka.
Är ledig i fyra dagar nu, så jäkla skönt! :) Lyxigt som fan!
Ska vi göra som dom andra?
Är stressad & nervös som ett as. Men det kommer att gå bra. Inbillar jag mig.
Typiskt mig att stressa upp mig!
Det går bra nu!
Det går bra nu! Förhoppningsvis, haha! Kontraktskrivning igår, uppsägning av den här lägenheten idag, eventuellt 2 spekulanter som är intresserade av den, vilket gör att jag förhoppningsvis kan flytta mycket tidigare!
Säljaren bor inte i lägenheten nu så finns det någon som vill ta den här lägenheten i juni så take it!
Annars är inflyttningsdatumet till nya lägenheten 30juli vilket betyder att jag kommer att ha dubbla hyror i augusti... Men jag hoppas att det ordnar sig, det verkar så i alla fall! :)
Nu blir det ner på stan med sis å käka lunch å inhandla bröllopspresent, sen jobba å efter jobbet till brorsan å provsminka blivande bruden :)
/Dess
Please stop that feeling. You can do this girl!
Dagen idag har bestått av en sjuklig nervositet, lunch på Papas med Jessica&Joanna, lägenhetsvisning (utifall att det skulle gå åt pipsvängen med Eskilsgatan), shoppingrunda med ovanstående fina vänner å glass i solen.
Sen var det dags att bege sig till jobbet å spendera några timmar med Karin&Eliisen <3 Jag inventerade för att försöka hålla nervositet i schack, haha! Det måste vara något fel på mig, haha!
Kan säga att en annan typ av nervositet börjar inta... På lördag är dags för bröllop och jag intar det som toastmaster. Fy fan vad jag är nervös!
Too good to be true
Jisses! Lägenheten är min! Jag har fortfarande inte smält det! Den är min!min!min!
Jag vågade aldrig hoppas fullt ut, men nu är kontraktet påskrivet och klart och i juli flyttar jag in.
Jag förstår nog inte riktigt. Kanske förstår jag imorgon. Eller en annan dag. Idag är det alldeles för mycket i huvet för att jag ska kunna förstå! Haha!
Tack mamma&pappa för att ni följde med å fixade papprena <3
Snart är jag borta från Hellstedtsgatan. På gott&ont.
Någon som vill hyra min 2:a här? ;)
/Dess
Du sa att rädslan den går över, men den där oron stannar kvar
Jisses! Tänk om. Haha vet inte vad och hur jag ska tänka. Jag försöker ställa mig in på det värsta. Jag har lärt mig att det är det bästa.
Nåväl. Vi överlåter det hela åt morgondagen för nu kan jag inte påverka nå mer.
Haha, började på en detoxkur igår. Jäklars! Hur mångra gånger jag kissade?! Jag tappade räkningen tillslut.
HAHA! Nu är det bara 18 dagar kvar... haha. Jisses hur ska det här gå?!
Today is the day before tomorrow
Gastkramande spänning, minst sagt. Lägenhetsbudgivning är ingenting å leka med. Imorgon lär jag få veta hur det blir. Men det känns som om det är kört. Men det är ju jag - så jag hoppas ju forfarande. Kanske,kanske,kanske.
Åh har ju varit så sjukt härligt väder idag! Sommarvärme <3 Lunchade med Ellisen på en av stans uteserveringar, var förbi Jessica en sväng å Ellisen klippte sig, sen satt vi i solen i Smörparken i ett par timmar, sen kisspaus på Kicksan å senare glass. Jäkla mysig dag hjärtat! <3
Skulle egentligen ha jobbat men chefen hade råkat dubbelboka så jag tog mig en ledig dag istället, haha!
Tack för de fina kommentarerna till inlägget "Jag är passageraren. Det är du som kör"!
Det värmer i hjärtat ska ni veta! <3
Beautiful girl
Mitt hjärta väller över av kärlek till den här lilla tjejen.
Kommer alltid att finnas vid din sida.
<3
Bild tagen (och tjyvad) av sis i lördags
Jag är passageraren. Det är du som kör.
Långt inlägg...
Önskar att jag inte hade behövt kliva upp ur sängen imorse. Det är en sån dag. Sen att veta att man jobbat sen i torsdags å inte kommer vara ledig förrän på lördag gjorde ingenting lättare. Men jag hoppas imorgon blir en bättre dag. Det måste det bli.
Det har varit två psykiskt rätt jobbiga dagar de två senaste dygnen. Jag vet inte vart det kommer ifrån men plötsligt känns det som om allt bara bubblar ihop till en jävla röra. När jag väl lyckats placera tankar sådär så de inte riktigt stör, då slår de tillbaka. Allt blir till en röra. Jag önskar jag var liten igen. Så mycket jag hade gjort annorlunda. Saker som jag inte hade tillåtit påverka mig. Känslor jag inte hade låtit funnits. Människor jag hade hållit hårdare i. Människor som bara tar energi som jag inte hade släppt in i mitt liv.
Tror mycket beror på bostadsletandet. Jag är så trött på den här lägenheten. Hade det inte varit för kollektivet hade jag flyttat för länge sen. Förmodligen hade jag stuckit när exet stack. Men det gjorde jag inte. Jag blev kvar.
Det är blandade känslor för så mycket härliga minnen som finns här, allra minst med kollektivet. Att ha fått vara med från Nelias första dagar, och sen dess inte missat många dagar med ljuvligheten. Åh det har varit så mycket bra här!
Men kollektivet letar större, och jag förstår dom absolut. Men utan dom här finns det inget som håller mig kvar just här. Tror det i och för sig kan vara bli en bra nystart. Tänk om man kunde lätta på hjärtat lika lätt som att flytta.
Nåväl.
Dessutom att min äldsta bror har kommit in i våra liv igen och bor med sin familj här. Det är fantastisk. Och ni vet att jag menar fantastiskt. Jag vet att man inte ska älta, men jag undrar bara var de där 5 åren tog vägen och om vi bara ska glömma dom? Utan orsaker och förklaringar och bara sätta punkt för det som varit. Jag vill sätta punkt för det som varit men jag vill veta orsaken. Det finns någonting inom mig som gror. En rädsla för att göra fel och åter förlora kontakten. Jag vill bara kunna vara jag och känna den där syskonkänslan av att bara vara... men jag hittar den inte. Jag är rädd att inte räcka till och jag har inte riktigt lärt mig att vara jag i sällskapet än. Men det kanske kommer en dag. Den dagen jag åter har byggt upp ett förtroende för honom. Ett förtroende utan osäkerhet eller otillräcklighet.
Varför kan jag inte göra som andra och bara låta det förflutna vara och se framåt...?
Jag vet svaret. Hur patetiskt det än må låta. Min då största förebild försvann då jag var i en ålder som nog gjorde det ännu svårare att acceptera. Istället för att visa hur ledsen och sårad jag var så vände jag taggarna utåt och vände det till nåt slags hat. Ett hat som jag kunde visa upp på ytan, men det fanns nog aldrig något riktigt sånt hat i hjärtat.
Det var sveket som sved. Det är få gånger jag har ringt en vän och gråtit i luren men en av de få gångerna var om min bror. Jessica blev den som kom över och lyssnade den kvällen. Scenariot sitter kvar.
Men jag är så jäkla glad för att han åter är tillbaka i familjen och jag ska försöka se framåt utan att dra upp det förflutna. Vi är en hel familj igen. Det är nog det som räknas i slutändan.
Mitt i all förvirring så blev dagens höjdpunkt lillhjärtat. Hörde små knackningar å nån som fixade&trixade med dörrhandtaget, öppnade å fick en stor kram och en puss <3 Härliga underbara unge!
Ni fina som håller mig på fötter, ni är alldeles underbara!
/Dess
En 25-årsfest i bilder
Födelsedagsbarnet&jag
Tomas&Michelle
Elin, Anna&Kicki
Nicke&Martan
Jag&Kicki
Sis-trix!
Haha! Hoho! <3 Den bilden jag egentligen ville lägga ut vägrade att laddas upp... Nåväl.
Ett urval av bilder som visar ögonblick av ett rackarns trevligt 25-årskalas!
A 40 year old party ;)
Helgen och punkjockes 40-årsfest är över, vilken var rackarns kul! In i dimman är ett milt uttryck. Allra minst för födelsedags(barnet), haha! Söndagen spenderades i vågrätt läge, man ska visst veta att man lever s.k dagen efter, haha!
Nu är det dags å vakna till liv för nu väntar tre dagar med jobb 12-20, å ladda inför Michelles 25-årsfest på lördag. Woopwoop!
Bjuder på en bild som sis tog i lördags.
Ska försöka ladda upp mina bilder imorgon kväll.