Dessan

Fan.  Jag föröker vara stark men det är inte så enkelt. Det gör så ont, så ont. Jag går runt med en obeskrivlig smärta i hjärtat och med en likasinnad smärta i magen som vägrar gå över. Jag försöker hålla tårarna tillbaka inför människor men vissa stunder är det helt omöjligt. Jag vill inte vara den svage. Men det är just det jag är. När Mia och Pontus har gått upp till sig och det är dags att krypa i säng - det är då tårarna verkligen kommer. Hejdlösa tårar.

Mamma och pappa skickade ett sms på dan som gjorde mig alldeles rörd :) De har alltid funnits där till 200 % men nu finns de där om möjligt ännu mer. 


Jag vet inte hur jag ska klara allt. Känner mig så värdelös. Så hopplös