"Jag har levt mitt liv genom dig"
Då var dagarna på Åhléns City i Stockholm till ända för den här gången. Känns faktiskt ganska skönt. Dagarna där var ganska intensiva. Dock ordnade Gunita så att jag kunde få vara ledig idag, så himla skönt, tack! Det behövdes.
Spenderade dagen med världens bästa mamma i Västerås. Jag frågade henne igår, då jag fick reda på att jag fick en ledig dag, om vi inte kunde åka till Västerås eftersom jag vill få ordning i lägenheten, alla rum. Först var vi en sväng på Nisses där jag köpte den sista och tredje tavlan så nu är mina fina tavlor förenade allihop :)
Sedan åkte vi till IKEA där jag hittade allt jag behövde ha, dvs tv-bänk med massa fack som jag köpte en massa korgar till :), kuddar och kuddfodral till hallen, stor växt till sovrummet och lite annat smått och gott. Därefter begav vi oss till Rusta där jag hittade kanonfina gardiner till sovrummet :) Även en kaffebryggare inhandlades och ytterligare två tavlor. Snälla mamma köpte gardinerna och kaffebryggaren, tack mamsen :)
Sista stoppet gjordes på Willys för att inhandla lite nödvändigheter.
Nu börjar det känns som mitt och Tindras hem och inte ja... "vårt hem". Santidigt vet jag inte hur jag egentligen känner och hanterar hela situationen i stort. Det har nästan gått tre veckor. Tre veckor... Det känns inte riktigt som om jag har hunnit bearbeta det hela samtidigt och samtidigt som hjärtat ibland känns som om det ska gå sönder av ångest och rädsla över det nya tror jag ändå någonstans att jag mår bra. Tankarna på oss finns där. Det är svårt att skjuta 6 år av sitt liv åt sidan, kliva förbi och börja ett nytt liv. Jag har i 6 år levt mitt liv genom honom. Jag har byggt upp en identitet genom och tillsammans med honom. Nu får jag stå på egna ben och det är klart att jag klarar det men omställningen är svår. Jag har förlorat en av de som stod mig närmast. Kommer vi att kunna vara vänner för jag kan inte riktigt släppa taget. Vänner är väl bra? Eller är det kanske vad jag borde göra, släppa taget?
Samtidigt känns det som om det bara är jag som är i behov att ändå ha något band emellan oss. Fan
Spenderade dagen med världens bästa mamma i Västerås. Jag frågade henne igår, då jag fick reda på att jag fick en ledig dag, om vi inte kunde åka till Västerås eftersom jag vill få ordning i lägenheten, alla rum. Först var vi en sväng på Nisses där jag köpte den sista och tredje tavlan så nu är mina fina tavlor förenade allihop :)
Sedan åkte vi till IKEA där jag hittade allt jag behövde ha, dvs tv-bänk med massa fack som jag köpte en massa korgar till :), kuddar och kuddfodral till hallen, stor växt till sovrummet och lite annat smått och gott. Därefter begav vi oss till Rusta där jag hittade kanonfina gardiner till sovrummet :) Även en kaffebryggare inhandlades och ytterligare två tavlor. Snälla mamma köpte gardinerna och kaffebryggaren, tack mamsen :)
Sista stoppet gjordes på Willys för att inhandla lite nödvändigheter.
Nu börjar det känns som mitt och Tindras hem och inte ja... "vårt hem". Santidigt vet jag inte hur jag egentligen känner och hanterar hela situationen i stort. Det har nästan gått tre veckor. Tre veckor... Det känns inte riktigt som om jag har hunnit bearbeta det hela samtidigt och samtidigt som hjärtat ibland känns som om det ska gå sönder av ångest och rädsla över det nya tror jag ändå någonstans att jag mår bra. Tankarna på oss finns där. Det är svårt att skjuta 6 år av sitt liv åt sidan, kliva förbi och börja ett nytt liv. Jag har i 6 år levt mitt liv genom honom. Jag har byggt upp en identitet genom och tillsammans med honom. Nu får jag stå på egna ben och det är klart att jag klarar det men omställningen är svår. Jag har förlorat en av de som stod mig närmast. Kommer vi att kunna vara vänner för jag kan inte riktigt släppa taget. Vänner är väl bra? Eller är det kanske vad jag borde göra, släppa taget?
Samtidigt känns det som om det bara är jag som är i behov att ändå ha något band emellan oss. Fan
Kommentarer
Postat av: Emily
Tack så mycket för grattis-hälsningen! Jag vet inte vem du är så därför kändes det lite extra roligt att få ett grattis! =) Kram Emily
Trackback