Dessan

Det går bra nu! Förhoppningsvis, haha! Kontraktskrivning igår, uppsägning av den här lägenheten idag, eventuellt 2 spekulanter som är intresserade av den, vilket gör att jag förhoppningsvis kan flytta mycket tidigare!
Säljaren bor inte i lägenheten nu så finns det någon som vill ta den här lägenheten i juni så take it!
Annars är inflyttningsdatumet till nya lägenheten 30juli vilket betyder att jag kommer att ha dubbla hyror i augusti... Men jag hoppas att det ordnar sig, det verkar så i alla fall! :)

Nu blir det ner på stan med sis å käka lunch å inhandla bröllopspresent, sen jobba å efter jobbet till brorsan å provsminka blivande bruden :)


/Dess

Dagen idag har bestått av en sjuklig nervositet, lunch på Papas med Jessica&Joanna, lägenhetsvisning (utifall att det skulle gå åt pipsvängen med Eskilsgatan), shoppingrunda med ovanstående fina vänner å glass i solen.
Sen var det dags att bege sig till jobbet å spendera några timmar med Karin&Eliisen <3 Jag inventerade för att försöka hålla nervositet i schack, haha! Det måste vara något fel på mig, haha!


Kan säga att en annan typ av nervositet börjar inta... På lördag är dags för bröllop och jag intar det som toastmaster. Fy fan vad jag är nervös!

Jisses! Lägenheten är min! Jag har fortfarande inte smält det! Den är min!min!min!
Jag vågade aldrig hoppas fullt ut, men nu är kontraktet påskrivet och klart och i juli flyttar jag in.
Jag förstår nog inte riktigt. Kanske förstår jag imorgon. Eller en annan dag. Idag är det alldeles för mycket i huvet för att jag ska kunna förstå! Haha!
Tack mamma&pappa för att ni följde med å fixade papprena <3


Snart är jag borta från Hellstedtsgatan. På gott&ont.
Någon som vill hyra min 2:a här? ;)

/Dess

Gastkramande spänning, minst sagt. Lägenhetsbudgivning är ingenting å leka med. Imorgon lär jag få veta hur det blir. Men det känns som om det är kört. Men det är ju jag - så jag hoppas ju forfarande. Kanske,kanske,kanske.

Åh har ju varit så sjukt härligt väder idag! Sommarvärme <3 Lunchade med Ellisen på en av stans uteserveringar, var förbi Jessica en sväng å Ellisen klippte sig, sen satt vi i solen i Smörparken i ett par timmar, sen kisspaus på Kicksan å senare glass. Jäkla mysig dag hjärtat! <3
Skulle egentligen ha jobbat men chefen hade råkat dubbelboka så jag tog mig en ledig dag istället, haha!


Tack för de fina kommentarerna till inlägget "Jag är passageraren. Det är du som kör"!
Det värmer i hjärtat ska ni veta! <3

Mitt hjärta väller över av kärlek till den här lilla tjejen.
Kommer alltid att finnas vid din sida.
<3


Bild tagen (och tjyvad) av sis i lördags

Långt inlägg...


Önskar att jag inte hade behövt kliva upp ur sängen imorse. Det är en sån dag. Sen att veta att man jobbat sen i torsdags å inte kommer vara ledig förrän på lördag gjorde ingenting lättare. Men jag hoppas imorgon blir en bättre dag. Det måste det bli.
Det har varit två psykiskt rätt jobbiga dagar de två senaste dygnen. Jag vet inte vart det kommer ifrån men plötsligt känns det som om allt bara bubblar ihop till en jävla röra. När jag väl lyckats placera tankar sådär så de inte riktigt stör, då slår de tillbaka. Allt blir till en röra. Jag önskar jag var liten igen. Så mycket jag hade gjort annorlunda. Saker som jag inte hade tillåtit påverka mig. Känslor jag inte hade låtit funnits. Människor jag hade hållit hårdare i. Människor som bara tar energi som jag inte hade släppt in i mitt liv.

Tror mycket beror på bostadsletandet. Jag är så trött på den här lägenheten. Hade det inte varit för kollektivet hade jag flyttat för länge sen. Förmodligen hade jag stuckit när exet stack. Men det gjorde jag inte. Jag blev kvar.
Det är blandade känslor för så mycket härliga minnen som finns här, allra minst med kollektivet. Att ha fått vara med från Nelias första dagar, och sen dess inte missat många dagar med ljuvligheten. Åh det har varit så mycket bra här! 
Men kollektivet letar större, och jag förstår dom absolut. Men utan dom här finns det inget som håller mig kvar just här. Tror det i och för sig kan vara bli en bra nystart. Tänk om man kunde lätta på hjärtat lika lätt som att flytta.
Nåväl.
 
Dessutom att min äldsta bror har kommit in i våra liv igen och bor med sin familj här. Det är fantastisk. Och ni vet att jag menar fantastiskt. Jag vet att man inte ska älta, men jag undrar bara var de där 5 åren tog vägen och om vi bara ska glömma dom? Utan orsaker och förklaringar och bara sätta punkt för det som varit. Jag vill sätta punkt för det som varit men jag vill veta orsaken. Det finns någonting inom mig som gror. En rädsla för att göra fel och åter förlora kontakten. Jag vill bara kunna vara jag och känna den där syskonkänslan av att bara vara... men jag hittar den inte. Jag är rädd att inte räcka till och jag har inte riktigt lärt mig att vara jag i sällskapet än. Men det kanske kommer en dag. Den dagen jag åter har byggt upp ett förtroende för honom. Ett förtroende utan osäkerhet eller otillräcklighet.
Varför kan jag inte göra som andra och bara låta det förflutna vara och se framåt...?
Jag vet svaret. Hur patetiskt det än må låta. Min då största förebild försvann då jag var i en ålder som nog gjorde det ännu svårare att acceptera. Istället för att visa hur ledsen och sårad jag var så vände jag taggarna utåt och vände det till nåt slags hat. Ett hat som jag kunde visa upp på ytan, men det fanns nog aldrig något riktigt sånt hat i hjärtat.
Det var sveket som sved. Det är få gånger jag har ringt en vän och gråtit i luren men en av de få gångerna var om min bror. Jessica blev den som kom över och lyssnade den kvällen. Scenariot sitter kvar.
Men jag är så jäkla glad för att han åter är tillbaka i familjen och jag ska försöka se framåt utan att dra upp det förflutna. Vi är en hel familj igen. Det är nog det som räknas i slutändan.

Mitt i all förvirring så blev dagens höjdpunkt lillhjärtat. Hörde små knackningar å nån som fixade&trixade med dörrhandtaget, öppnade å fick en stor kram och en puss <3 Härliga underbara unge!


Ni fina som håller mig på fötter, ni är alldeles underbara!


/Dess

Födelsedagsbarnet&jag


Tomas&Michelle


Elin, Anna&Kicki


Nicke&Martan


Jag&Kicki


Sis-trix!


Haha! Hoho! <3 Den bilden jag egentligen ville lägga ut vägrade att laddas upp... Nåväl.

Ett urval av bilder som visar ögonblick av ett rackarns trevligt 25-årskalas!

Helgen och punkjockes 40-årsfest är över, vilken var rackarns kul! In i dimman är ett milt uttryck. Allra minst för födelsedags(barnet), haha! Söndagen spenderades i vågrätt läge, man ska visst veta att man lever s.k dagen efter, haha! 
Nu är det dags å vakna till liv för nu väntar tre dagar med jobb 12-20, å ladda inför Michelles 25-årsfest på lördag. Woopwoop!

Bjuder på en bild som sis tog i lördags.
Ska försöka ladda upp mina bilder imorgon kväll.

Jag blir så jäkla arg när människor man kallar vänner inte kan bete sig som en sådan.
Är människor så jävla upptagna med sina egna liv att de glömmer bort sina vänner?
Att man är upptagen är ingen ursäkt, det behöver inte vara att man ses jämt men där finns alltid tid för ett sms eller telefonsamtal eller något som visar att man finns där, bara nån gång visa ett livstecken. 
Kan man verkligen vara så upptagen att man inte hinner ägna en vän ett sms eller telefonsamtal någon gång då och då... För upptagen för en vän?


(Detta inlägg är absolut inte riktat mot någon speciell person, mest generellt.
 En kompis kompis. Ni vet.)

Sjukt rolig helg. Dressed to kiss. Personalfest. Kupongrace på jobbet vilket innebär sjukt mycket folk.

Låter bilderna tala för sig själva.

Idag har varit en jäkla konstig dag. Vaknade med en jäkla olustig känsla i kroppen. Det är sällan jag kommer ihåg drömmar men den här etsade sig fast genom hela dagen. Den handlade att stå utan vänner, att behöva förändra mig för att behålla dem. Bli någon annan. Jag lyckades inte och förlorade dem. Det var en (mar)dröm men den har följt mig hela dagen. Jag lyckades knappt hålla humöret uppe på jobbet.
Drömmen liksom utlöste tusen tankar att känna sig otillräcklig. Att det inte räcker med att vara sig själv. Människor säger sig kunna förändra sig för en annan person, men ska man verkligen behöva göra det? Om någon vill att jag förändrar den jag är - då är det ju inte mig personen tycker om. Men isåfall måste det väl finnas något annat som håller personen kvar? Varför skulle man annars lägga energi på att vilja förändra någon som man inte håller av på något sätt? Det finns dock bra och det finns dåliga förändringar. Oftast känner jag mig stark nog att säga att jag aldrig skulle ändra åsikter och värderingar för att en person inte gillar det. Åsikter&värderingar utgör ju en stor del av den jag är. Men när det väl kommer till kritan... Skulle jag kunna stå emot och förlora någon som faktiskt, någonstans, tycker om nånting med mig?


Många ord. Jag lägger ner nu.  

Sjukligt trött i kropp&själ efter helgen. Tänk om man hade "normala" arbetstider, dvs inte jobba varenda jävla helg. Det hade inte varit fel. Nåväl.

Fredagen blev lång. Lång men bra. Möte på jobbet 8-10, jobbade 12.30-20.00 och däremellan hade jag målsamtal med Anna. På kvällen vankades utgång :) Några timmars sömn och så öppna på jobbet.  
Var rätt mör igår när Elli&jag intog soffläge efter att ha dukat upp med godsaker, haha! <3

Måndag imorgon vilket betyder ledighet för mig. Jäkla skönt.


/Dess

Underbara fantastiska vårväder! Om det skulle vara vår/sommarväder året om, skulle man alltid gå runt med den här sköna känslan i kroppen? Just wondering.

Idag klevs det minsann upp tidigt för att barnvakta lillhjärtat medan sis var på vårdcentralen. Barnprogram&mys&rån&Maja Mus <3 När sis kom tillbaka däckade jag på soffan. Tidiga mornar är inget för mig. Haha. Morgontrött som ett as.

Har städat bort ett antal påsar med massa prylar idag. Väck med det. Mitt internet funkade inte så jag var ju tvungen att sysselsätta mig ;P Sen att jag enligt vissa är lite av ett städfreak är en annan historia.

Eftermiddagen/kvällen spenderades med Elin <3 Var länge sen vi sågs bara vi, så det var riktigt mysigt :)
Middag.Glass.Minnen.Tjatter.Skratt. Sommarplaner.