Dessan

Idag har varit en jäkla konstig dag. Vaknade med en jäkla olustig känsla i kroppen. Det är sällan jag kommer ihåg drömmar men den här etsade sig fast genom hela dagen. Den handlade att stå utan vänner, att behöva förändra mig för att behålla dem. Bli någon annan. Jag lyckades inte och förlorade dem. Det var en (mar)dröm men den har följt mig hela dagen. Jag lyckades knappt hålla humöret uppe på jobbet.
Drömmen liksom utlöste tusen tankar att känna sig otillräcklig. Att det inte räcker med att vara sig själv. Människor säger sig kunna förändra sig för en annan person, men ska man verkligen behöva göra det? Om någon vill att jag förändrar den jag är - då är det ju inte mig personen tycker om. Men isåfall måste det väl finnas något annat som håller personen kvar? Varför skulle man annars lägga energi på att vilja förändra någon som man inte håller av på något sätt? Det finns dock bra och det finns dåliga förändringar. Oftast känner jag mig stark nog att säga att jag aldrig skulle ändra åsikter och värderingar för att en person inte gillar det. Åsikter&värderingar utgör ju en stor del av den jag är. Men när det väl kommer till kritan... Skulle jag kunna stå emot och förlora någon som faktiskt, någonstans, tycker om nånting med mig?


Många ord. Jag lägger ner nu.