Min ursäkt blir större än mitt mål
Jag hatar såna här dagar. Då allt känns åt helvete och att man måste klistra på varenda litet jävla leende.
När man sitter på bussen och plötsligt gråter för att saker och ting, allt, känns så hopplöst, just där och då, för att i nästa stund undra vad fan det var som hände?! Jisses det är ju skrattretande! Det är patetiskt.
Skitdag. Helvetesdag.
Svordomarna flödar? Bra. Då har jag fått fram vad jag ville.
Varningutfärdande.
Underbara, det är ingenting konstigt med dig! Du är helt jäkla normal, du är en fantastisk människa med ett hjärta stort som himlavalvet självt! Jag känner igen så mycket av tankarna du delar med dig av här och jag tror att det bara är en bråkdel av allt. Att jag skriver detta kanske inte har någon betydelse alls, men jag vet så mycket som att det är massa människor som bryr sig om dig och älskar dig och som inte vill hellre än att finnas för dig och att veta att du är lycklig! ..den tanken kan hjälpa långt, men du får inte glömma bort dig själv. <3
Sv: jag lovar dig att om det inte blir någon ändring på detta så ringer jag ett samtal så männen i vita rockar kommer och hämtar dig.. eller kanske den andra personen ska hämtas ist?? :P
Älskar dig stumpan <3
PUSS!