Handle with care!
Fy, har en riktigt jävla olustig känsla i kroppen som vägrar att släppa och som jag inte kan sätta fingret på vad det är. Det känns som om "bomben" kommer släppas vilken dag som helst. Men jag hoppas att jag har fel.
Jag hoppas verkligen jag har fel.
Jag blir så arg på mig själv för jag inbillar mig att flytten kommer att vara starten på ett "nytt" liv. Visst är det fånigt?! Jag vet. Jag önskar att det kunde vara så enkelt att jag kunde lämna lite av mig själv här. Så jävla många tankar och funderingar som jag verkligen inte orkar dra med mig. Det finns ett kapitel som jag skulle må bäst av att avsluta helt och hållet. Även om det inte påverkar mig lika mycket som förut så finns det ändå där nånstans och skaver hela tiden. Men det är så mycket annat. Bland annat är jag så sjukt trött på menlösa människor som inte kan stå upp för sig själva, som inte säger ifrån utan låter andra styra och ställa! Och som folk dessutom tycker synd om! Jag kan inte tycka synd om längre utan vill mest skrika ifrån! Jag är trött på att känna mig som den onda i det hela. Och ja- jag syftar på enskilda individer! Jisses! Nåväl.
Om inte den där vidriga känslan släpper taget snart kan det tänkas att jag snart får hantera ett redigt psykbryt.
Eller ni. Ungefär som detta. Fast mer.
/Dess
Jag hoppas verkligen jag har fel.
Jag blir så arg på mig själv för jag inbillar mig att flytten kommer att vara starten på ett "nytt" liv. Visst är det fånigt?! Jag vet. Jag önskar att det kunde vara så enkelt att jag kunde lämna lite av mig själv här. Så jävla många tankar och funderingar som jag verkligen inte orkar dra med mig. Det finns ett kapitel som jag skulle må bäst av att avsluta helt och hållet. Även om det inte påverkar mig lika mycket som förut så finns det ändå där nånstans och skaver hela tiden. Men det är så mycket annat. Bland annat är jag så sjukt trött på menlösa människor som inte kan stå upp för sig själva, som inte säger ifrån utan låter andra styra och ställa! Och som folk dessutom tycker synd om! Jag kan inte tycka synd om längre utan vill mest skrika ifrån! Jag är trött på att känna mig som den onda i det hela. Och ja- jag syftar på enskilda individer! Jisses! Nåväl.
Om inte den där vidriga känslan släpper taget snart kan det tänkas att jag snart får hantera ett redigt psykbryt.
Eller ni. Ungefär som detta. Fast mer.
/Dess
Kommentarer
Postat av: emma
underbara..!åh, lämna det där, lämna det, jag tar över, jag behåller några av dina demoner, jag käkar upp dom till frukost. vad som helst för att du ska må bättre. ta dem inte med dig! och du är INTE dum för att du ser flytten som en "nystart", verkligen inte! det är väl verkligen ett steg åt ett annat håll, åtminstone byts din omgivning och det som är "ditt", du får göra om och greja o dona precis som du vill, du kan skapa dig ett alldeles eget hem som DU har ordnat åt DIG! du är värd allt det bästa och jag önskar så att jag kunde dela din börda och om jag kan göra det, genom att ta hand om några av dina efterlämnade demoner, så är det iaf någonting! jag finns alltid här! <3
Trackback