Dessan

Varför ska det vara så jävla svårt att få behålla känslan som har infunnit sig i kroppen mestadels av dagen?
Dagen blev inte alls som planerad - vilket inte gjorde något alls, den blev istället otroligt mysig med en otroligt mysig person.

Jävla-helvetes-skit. Jag är så förbannat trött att inte kunna få känna mig sådär glad och kanske tillochmed att det som kallas lycklig skulle kunna infinna sig i kroppen, Jag är rätt nyfiken på den känslan.  Jag vill också känna det. Jag vill kunna känna... jag vill veta vad det är jag känner just nu när den där känslan av tyngd just lagt sig över hjärtat.  Jag blir så jävla trött på mig själv att jag tillåter mig själv att må dåligt men jag hoppas att jag snart har styrkan tillbaka att tillåta mig själv att vara den jag är och att det faktiskt är okej. Jag är inte perfekt någonstans, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag har mina brister och tro mig - det vet jag.
Jag saknar den delen av mig som tyckte livet var toppen varje dag. Jag saknar den där starka livsgnistan som får en att le åt minsta lilla och verkligen känna sig levande. Saknar... så jävla typiskt mig att fokusera på det jag inte har istället för att fokusera på det jag faktiskt har.

Dessutom är det väl rätt patetiskt att skriva all den här skiten i bloggen istället för att prata med mina vänner?!
Saken är att orden känns för många att ta i mun så därför får ni ta del av det såhär.