Dessan

"Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med livet"

Det är precis så jag vill leva och det är så jag försöker att leva men på sistone har egentligen ingenting känts riktigt bra och hela tiden tänker jag att "det känns bättre imorgon, jag måste bara få sova på det". Det har gått väldigt många sådana dagar nu men det känns som om jag mest av allt skulle kunna säcka ihop nånstans istället.
Det känns som om det ligger ett töcken av oro eller någon slags stress över hjärtat, kan inte beskriva känslan riktigt men jag vill liksom bara ta bort det. Det känns som om jag hela tiden tänker på hur jag ska ta mig härifrån, att jag måste härifrån för att kunna andas igen. Men vad är det som säger att saker och ting kommer att bli bättre av det då jag inte kan sätta fingret på vad allt handlar om just nu?! 
Ni underbara vänner som finns och hela tiden visar att ni finns, ni ska veta hur jäkla mycket jag uppskattar det och utan er skulle jag inte orka med någonting för tillfället. Det är ni som gör mig levande! Tack för att ni finns!  <3