Något som måste lagas
Jag önskar att jag kunde säga att jag har haft en toppendag. Rent av. That's it. Att jag någon gång bara kunde stanna där. Men. Det finns alltid ett men i mitt liv just nu. Det känns som om jag aldrig är riktigt riktigt nöjd i själen. Det fattas något. Ett tomrum. Jag vet inte om tomrummet är helt tomt eller om det är där det "ledsna" och dåliga håller till. Jag kan inte avgöra skillnaden. Jag önskar jag kunde rensa bort det för det som känns där nu gör det svårt att bygga något nytt. Jag måste få bort det först. Men det är så förbaskat svårt, hur fan gör man?! Jag pratar med älskade vänner och det känns så bra, just då, just för tillfället, men sen när jag sitter i min ensamhet sen så kommer allt tillbaka. Det är som om att deras närvaro spärrar tankarna för att nå mig men så fort jag är ensam så ja...då är de där igen. Med dom så har jag styrkan att stoppa skiten som spökar i mitt huvud. Jag vill kunna må bra även när jag är ensam. Länge har jag låtsas som om allt är bra, som om allt är okej. Det är inte okej längre. Det känns som om jag rasar.
Jag känner mig rädd för vad som komma skall för jag vet att en dag kommer det att ske och då vill jag vara beredd för annars stupar jag. Jag borde redan vara beredd men det är jag inte. Inte än. När?
Jag vet inte om jag ens orkar hålla min fasad uppe längre. Jag är glad och jag mår så jäkla bra tillsammans med de jag älskar men det är bara det att jag vill må så bra som jag gör då, även när jag är ensam. Om jag bara kunde radera de tankar och känslor jag inte längre står ut med. Jag är inte stark längre.
Kram till er alla fina! <3
/Dess