Love is all around
Hur länge kommer det som är just nu att vara? Om jag gör si eller så nu så kanske det förstör saker och ting längre fram? Jag är så sjukt trött på att jag inte bara kan låta det som är nu bara vara. Men hela tiden ska det tänkas framåt och vridas och vändas på tills det inte finns några överraskande utgångar. Varför inte bara tillåta sig själv att leva i nuet!?
Jag ger er ett exempel som försiggår i mitt huvud... I 15 år trodde jag på att en familj alltid håller ihop i vått och torrt, man bråkar och tjaffsar ibland men man reder alltid upp det. Man är ju ändå en familj. Naivt Dess! Bara för att man är familj är det inget som säger att du måste älska den? Tydligen... När Peter, min äldsta bror och en av mina stora förebilder sa upp kontakten med familjen för 5 år sedan gjorde det så jävla ont så jag vände det utåt sett till hat mot honom. Jag försökte inbilla mig att jag hatade honom och att jag inte brydde mig om honom. Gränsen mellan älska och hata är inte speciellt stor när hjärtat svider vad man än försöker. Jag lyckades nog aldrig hata honom på det sättet som hade känts lättast. Till slut accepterade jag läget... Jag accepterade att han inte fanns i våra liv längre. Jag hade gjort mina försök till att vinna tillbaka storebrorsan - utan resultat. Någonstans på vägen måste man försöka acceptera hur ont det än gör.
Sen några månader tillbaka så finns han åter i våra liv igen. Så länge som känslorna hade gått i berg-och-dalbana gällande honom och nu var han tillbaka. Fan vad jag grät. Det var som om ett hål i hjärtat fylldes igen. Jag är så jäkla glad att han och hans familj är tillbaka i våra liv och återigen vill vara en del av vår familj.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på om det kommer att förbli såhär - jag hoppas ju såklart det! Det är det här jag blir så jävla förbannad på mig själv för! Vad är det som säger att jag kan lita på att han kommer att finnas här och inte försvinna i 5 år till? Nåväl.
Men jag erkänner - jag slutade aldrig älska dig!
Hur mycket jag än försökte!
Hatet var min fasad - hjärtat var sanningen.