Dessan

Förnekelse är något jag är rätt duktig på. När tusen tankar snurrar i huvudet och man knappt vet vad som är en riktig tanke är det lättast att skjuta undan det jobbiga. Antingen blunda för det eller förneka det. Det kanske är samma sak.
Fast å andra sidan är det inte så lätt att bearbeta saker som man knappt förstår sig på. Det finns å andra sidan en person som jag nog aldrig kommer att förstå mig på. När jag tycker att jag fått grepp om både personen och situationen så finns där alltid någon förändring som ställer till det i skallen på mig. Men nej jag tänker fan inte börja grubbla, jag vägrar fastna där igen. Nåväl.



Gårdagen på Vainot blev inte bara en förträfflig utekväll med underbara vänner utan också ett slags "hejdå" till Elin.
Imorgon sätter hon sig på planet till London för att spendera kommande 4 månaderna där. Det känns inte okej. Återigen förnekelsebiten då jag har vägrat insett att det faktiskt är på riktigt. Usch det känns inget bra alls. 
Dock är jag såklart  glad att hon gör det hon vill. Att hon vågar. Men fan 4 månader känns som en lång tid.