Dessan

Har länge tänkt skriva en "tillbakablick" sen 2008 började. Och varför har jag tänkt det? Lite för att jag ska inse att de senaste månaderna har inneburit så stora förändringar i mitt liv och för mig som människa. Att allt som försiggår i mitt huvud faktiskt har hänt.

Att bli singel efter att ha haft ett 6-årigt förhållande, alltså sedan jag var 14 år, innebar en hel del förändringar. Till en början var jag förkrossad och tröstlös men allteftersom, med hjälp av underbara syster & Pontus, mamma & pappa och vännerna som verkligen fanns där, förstod jag någonstans att det som sker har en mening. Förhållandet hade inte varit bra på länge egentligen, problemet var att jag var för kär och naiv för att vilja erkänna och se det. Det kändes som om jag kämpade för att hålla det ihop, men det är svårt att kämpa för två. Det är så lätt att se nu när jag har fått perspektiv på det hela. Uppbrottet krossade mitt hjärta men det som gjorde mest ont då var när jag fick veta att han hade träffat en ny. Det krossade mig på riktigt.


Den värsta omställningen var att inte ha någon att komma hem till. Dock hade jag - och har fortfarande syster och Pontus i lägenheten över - men just då jobbade jag mycket på Åhléns City  i Stockholm och var oftast inte hemma förrän 22.00 på kvällarna så de hade i stort sett gått och lagt sig när jag kom hem. Dock stod det mat på bordet som de hade lagat :) Det var lite av en räddning. Annars hade jag inte ätit... Även de dagar då jag jobbade på Åhléns City mellan 9.30 - 20.00, då jag hade åtminstone en timmes rast, var det inte alla dagar jag fick i mig ordentlig mat. Mat var det sista jag tänkte på.


Samtidigt som jag ibland kan tänka att "Varför gjorde han inte slut innan vi flyttade ihop och som jag ser det, tog ett stort steg i förhållandet" så inser jag att som sagt så har allt en mening. Jag känner att jag är så pass stark att kunna säga det. Allt har en mening.

Idag är jag glad för det vi hade - varför ska jag ångra något?

Jag är absolut inte samma person idag som när vi var tillsammans. Idag är jag mer öppen för människor och dömer inte ut någon för utseende eller dylikt. Jag är gladare  har nog aldrig mått bättre! Jag är lycklig och ser möjligheter i allt.
Hade inte allt det här skett så hade nog aldrig Tessan och jag träffats och kommit så nära som vi har gjort på en kort period. Emma och jag hade nog aldrig kommit så nära som vi är idag. Vi har liksom lärt känna varandra på nytt, på ett mer känslomässigt plan där vi kan öppna oss för varandra.

Känner att det här inlägget blev otroligt rörigt - men det är svårt att sätta ord på allt.
Så sammanfattningsvis vill jag säga: Allt har en mening och allt jag har varit med om under mitt liv har gjort mig till den jag är idag: lycklig, konstant glad och öppen!

/Dess