Länge sedan jag skrev här

Var visst ett tag sen jag bloggade... Har haft en del för mig.. men ändå inte.

Mycket som händer just nu, men ändå inte. Konstig känsla det där men den stämmer in på mig för tillfället. Allt känns kanon i ena stunden för att sedan förvandlas till en konstig känsla som gnager i kroppen. Å andra sidan tror jag att grunden till hela min stämningsnärvaro ligger i Andreas sjukdom och att han mår dåligt. Jag försöker att finnas där och lyssna och stödja. Det är det jag vill. Däremot vet jag att jag inte är speciellt bra på det. Det är så jävla svårt att se någon man älskar vara så svag. Jag vill att han ska vara pigg och glad preis som förut men det fungerar inte så. Ena stunden vill jag bara hålla om och krama honom och andra stunder vill jag bara skrika åt honom att komma igen! Att komma igång! Men det fungerar inte så. Hans kropp är svag och han orkar inte. Det är inte hans fel. Det är bara det att jag är så jävla dålig på att ta till mig det. Förlåt älskling, men jag försöker verkligen!
Samtidigt som det är svårt att träffa honom är det så fantastiskt. Svårt att se honom må dåligt, fantastiskt att få vara med honom, vilket gör det hela värt det.  Kärleken övervinner allt!


Fix it...

Jag önskar att jag inte var så otroligt feg. Så otroligt feg att jag tillåter min bror att får familjen att må dåligt. Jag hatar honom för det! Jag hatar honom för att han totalt avskärmat oss från sitt liv. Jag hatar honom för att han...övergivit oss... i saknad och ovisshet. Om jag inte var så otroligt feg skulle jag ta nästa tåg upp till Stockholm och konfrontera honom, men varför är det så svårt? Jag älskar honom ju fortfarande, en bror slutar man inte bara älska.Antagligen är det så han har gjort med oss så varför ska jag ens försöka? Å andra sidan vet jag inte, kanske älskar han oss fortfarande. Jag måste ta reda på sanningen innan jag kan börja acceptera det faktum att min bror inte längre... vill vara min bror.

Nåväl. Har en hel del jobb framöver nu i februari vilket är skönt så att jag slipper planera innehållslösa dagar. Och i slutet av mars väntar Thailand.


*Dess*

Kommentarer
Postat av: Maria

Dess...ni klara av allt! =). Det vet jag! Du behöver bara finnas där, det räcker..om han vill prata, så gör han det. Det är svårt, men det blir bättre!

Du är Dess, du klarar allt..! =). Med lite hjälp av oss andra...vi finns här också! =)

Postat av: emma

maria "stal" mina ord.. jag håller med henne helt och fullt! du kan, du är SÅ bra! =)

2007-02-12 @ 17:21:05
URL: http://kalltkaffe.blogg.se/
Postat av: Anonym

En gammal klasskompis till Andreas här. Får man fråga vad som hänt honom?

2007-02-24 @ 19:14:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback